Avslöjandet som alla har väntat på, mitt företag för KIKK-dagen blev; Consat Engineering AB, om nu någon skulle ha hört talas om det. Idag (lördag) har jag roat mig med massa mekanik och jämviktsekvationer och sådant skojigt, sedan åkte jag hem till Elfving för att spela Heroes 3 och se på film, eftersom Karin tyvärr hade annat för sig ikväll. Filmvalet föll på Rambo 4, och som ett helt nytt inslag i den här bloggen kommer det faktiskt en gästrecension av nämda film av Erik Elfving, så jag ska faktiskt inte skriva så mycket mer för tillfället, utan ni får hålla till godo med recensionen;
Gästrecension av Rambo IV (2008)10 år har gått sedan den tredje filmen om John Rambo gjordes, och nu är det tydligen dags för Sly Stallone att ta på sig sitt warface och sin pilbåge igen.
Denna gången är det några missionärer som har blivit tillfångatagna i Burma. Som om någon skulle bry sig så är skurken nån form av general, som på klassiskt Hollywoodmaner är riktigt genomond då han mördar och torterar lokalbefolkningen. Förutsättningarna är klara, slakten kan börja, och som ni kanske förstår lär det inte bli någon oscarsnominering för bästa manus.
Scenerna i Rambo IV består ungefär till hälften av skottlossning, explosioner och kroppsdelar som flyger genom luften, och till hälften på närbilder på Stallone när han glor ångestfyllt ut i djungeln. Klyshorna haglar lika tätt i filmen som i denna recension, och skådespelarnas agerande är i vissa fall under all kritik, framför allt Julie Benz, som gör filmens enda kvinnoroll.
Av naturliga själ verkar hon vara otacksam över att ha fått en rollfigur vars enda uppgifter är att skrika "Oh my God!" då och då, samt att bli räddad av Rambo stup i kvarten.
Hon hämnas genom att spela över värre än ungen i "Ensam Hemma 4".
Hjälten, Skurken, Tjejen, tuffa soldater som dör, tuffa soldater som inte dör.
Alla standardkaraktärer finns där, och är nästan lika platta som manuset i filmen. Det är uppenbart att producenterna vet att namnet "Rambo" räcker för att välta biljettkassorna,
och då behöver man ju inte anstränga sig lika mycket.
Vad som dock räddar filmen från att vara en totalkalkon är en av de tyngsta actionscenerna jag sett, som utspelar sig i slutet av filmen, och som håller absolut toppklass.
Jag är inte tillräckligt pretto för att inte kunna uppskatta lite hederlig gammal hollywoodaction, men snälla.
Gör det med stil (Kill Bill). Använd skådespelare som kan uppföra sig (Heat). Utveckla karaktärerna i filmen (Léon).
Filmer som har en fyra i titeln och som är släppt 10 år efter trean är sällan något att hänga i granen, och Rambo IV är inget undantag.
Den lever upp till splatterhypen, men så mycket mer positivt finns det tyvärr inte att säga.
Betyg:
1/5
Erik Elfving Svensson
